Material

Strå

Förr i tiden valde man det material som fanns nära tillhands. Detta gällde allt typ av byggande och så även för tak. Först tog man det naturen bjöd på (vass, säv, ljung, mossa och liknande) Senare började man odla råg och vete vilket visade sig passa utmärkt till taktäckning. Dagens råg och vete är dock förädlat till att ha korta strå vilket gör att vi måste importera långhalm till Sverige i de fall halm används.

Vass har längre hållbarhet än halm och har därför blivit det vanligaste materialet idag. Om man sköter ryggning på sitt tak håller det i runda slängar 50 år. Men det beror på en massa faktorer som tillgång på sol, vind, djur, taklutning för att nämna några faktorer.

Det är knappast lönt att lägga tid på att skaffa materialet själv – man kan ju inte som med tegel ringa till en byggmarknad som kommer med lastbil och lastar av. Köp av taktäckaren – det sparar en massa tid. Vill man envisas med att fixa själv så finns exportörer i Baltikum, Polen och Tjeckien.

Vass

Vass finns både till havs och i insjö – båda sorterna går utmärkt att använda. Sötvattensvass blir generellt högre och tjockare. Vass bör vara minst 120 cm vid taktäckningen men både kortare och längre har sin plats. Kortare i skägget och längre i dalen. Enkelt kan man ha som regel att tunna strå används nederst och grövre längre upp på taket. Man brukar säga att tunnare vass är ”finare” men det går absolut lika bra med grov vass.

Man skördar mellan november och februari och det sker oftast med amfibiefordon vilket påverkar priset uppåt. Om man skördar för tidigt riskerar man att bladen ruttnar vilket påverkar hållfastheten. Dock faller bladen av efter ett par nätters frost vilket brukar vara en bra tid att skörda efter.

Halm

Idag måste halmen specialodlas eftersom vi förädlat bort längden i stråna. Dock blir priset lägre än vass men hållbarheten är också lägre. Viktigt är också att rensa stråna – annars gillar gnagare att leta mat i taket vilket inte är bra.

I övrigt är det som dagens halm. Importeras framförallt från Baltikum och Polen.

Bindtråd

Förr använde man ofta vidjor av björk, pil eller hassel som tråd – det fanns i anslutning till gården och metall var dyrt. Numera binder man med de flesta typer av material men vanligt är koppartråd, galvaniserad, plastöverdragen eller rostfri tråd. Rostfritt är det vanligaste idag.

Raft

Raft är den som pressar fast stråna mot läkten. Kallas också bindläkt eller täckekäpp. Samma princip gäller som övrigt; gårdens material är det som använts flitigast. Vidjor av rönn, en eller hassel. Idag används metallstav, elförzinkad, galvaniserad eller rostfritt. 5 mm i diameter är lagom men det är naturligtvis upp till taktäckaren vad de gillar att arbeta med.

Ryggning

Det finns lika många läror som det finns taktäckare – det gäller även ryggningen. Vi har valt att jobba med material som man gjorde förr och använder oss därför av löspressad råghalm. Idag använder många taktäckare linhalm men det ser inte lika bra ut (ser ”kladdigare” ut och oftast läggs det väldigt tunt)Ibland hör man även om de som lägger med en matta dvs. man pressar ryggningen på plats med ett hönsnät. Det ser inte alls bra ut – tro mig.

Ryggaträ

Samma gäller här som ovan. En del av vårt tak har idag sågade ryggaträn. Det ger ett väldigt sterilt intryck och raka linjer. Som vi tidigare sagt så ser det inte bra ut på ett gammalt hus.

Skaffa ekstockar som är 25-30cm i diameter och 135 cm långa. Barka dem och klyv dem två gånger. Helst skall ryggaträna ligga med spetsen uppåt men ibland påverkar krökningen på stocken hur man måste lägga träet. Två sidor skall fasas av så att man kan sammanfoga dem mot varandra. Borra ett 30 mm hål 15 cm från toppen. Var noga att borrhålet inte kommer i vitveden – eller som Ingmar (vår taktäckare) sa ”Vitved är sämre än den sämsta gran”. Sammanfoga med hasselvidjor dvs. dymla ihop dem.