Förord

När jag en gång startade sajten tänkte jag inte publicera sånt som det kryllar av på andra ställen – men det gör jag nu. Det finns en uppsjö av artiklar om hur man eldar i en kakelugn och denna tillför inget nytt. Anledningen till att jag ”återpublicerar” är så ni kan ha ett ställe att läsa om detta – jag kommer senare att skriva om hur man sätter om en kakelugn så då behöver ni ändå kunna elda i den.

Det är viktigt att veta att texten är skriven för gamla kakelugnar som är avsedda att värma det rum de befinner sig i. De nya moderna kakelugnarna fungerar på ungefär samma sätt men eftersom jag inte har något intresse av nya kakelugnar så utgår jag ifrån att ni har en gammal precis som jag.

Var rädd om er kakelugn! Tänk på att ugnen kan vara flera hundra år gammal och fungerar fortfarande utmärkt. Tekniken såväl som materialet. Har ni förmånen att äga en gammal ugn har ni skyldigheten att inte bränna sönder den – elda försiktigt och med sunt förnuft. På detta sätt kommer ni att förlänga livstiden på ugnen, minska eldningsolyckor och bespara grannar från dålig os.

Elda max två brasor per dag. Mer vill inte en kakelugn eldas och värmemässigt så håller den i 12 timmar. Man skall absolut inte elda kontinuerligt i en gammal ugn utan låta den vila medans den lagrade värmen sakta underhåller värmen i huset.

Starta draget

Se till att gammal aska avlägsnas från eldstadens plats. Det kan enkelt göras med en dammsugare och en askavskiljare eller om man vill på gammeldags mekaniskt sätt med en borste och en skyffel. Öppna spjäll och lucka/-or. Tänd eld på ett tidningspapper och lägg länst in i ugnen. Vad som händer nu är att luften värms upp och stiger i ugnen – självdraget drar igång. Om man inte gör detta riskerar man att det ryker in när man tänder brasan.

Bygg upp brasan

Man kan med fördel ha någon form av eldhund i eldstaden så att elden inte ligger direkt på ugnens botten. Ofta är det trångt i eldstaden och det finns inte utrymme till en eldhund – försök i alla fall få upp elden från botten så att luft kommer in underifrån – det går bra med ett par järnstavar.

Stapla ved omlott, två och två trän. Fyll mellanrummen med späntade stickor, tidningspapper, ljusstumpar och annat som brinner bra (här menar jag såklart inte hushållssopor, tryckinpregnerat virke, målat virke eller liknande). Jag använder själv enbart vedträn, stickor och braständare – då får man en ”renare” rök och grannar störs inte av eldade papperstidningar (dessutom startar brasan enkelt varje gång)

Låt träna ligga ner – det blir en bättre brasa samt att ugnen mår bättre av det.

Tänd fyr

Lägg något lättantändligt på botten under träna – tänd eld! (alternativt tänd i mitten av den trave du byggt upp) Om du byggt upp din trave bra och skött draget så kommer elden igång snabbt. Kontrollera en extra gång att spjället är helt öppet.

Begränsa eldförloppet

Här kommer en väsentlig skillnad mot en öppen spis. Vi skall nu bygga upp ett övertryck i ugnen för att begränsa eldens förlopp. Detta gör vi för att inte allt för mycket värme skall försvinna med draget utan i sakta mak värma upp ugnen och murstocken. Samma förfarande kan man använda när man eldar i en sättugn – se separat artikel om hur man eldar en sättugn.

För att uppnå övertrycket stänger man till spjället lagom* mycket och begränsar inflödet av syre – det görs genom att stänga till luckorna. När vi stryper draget och tillförseln av syre så kontrollerar vi elden och vi får ut mer värmeenergi ur våra vedträn.

* Störigt att säga lagom men tänk på att inte stänga för mycket – då ryker det in och farliga ångor sprids. Bästa sättet för att kontrollera att det är lagom är att använda näsan. Lukta ovanför luckorna och se till att det inte ryker in genom luckorna. Man kan även använda sig av en ficklampa och lysa – då krockar ljusstrålarna med sotpartiklarna som ryker in och man ser röken tydligt.

Första halvlek

När ungefär halva traven brunnit upp öppnas spjället helt och därefter luckorna. Försök ”vända” på elden så att de understa träna kommer överst och tvärtom. Kräver lite handlag med en eldgaffel. Man kan hoppa över detta steg om man vill – fördelen med att göra ”vändningen” är en jämnare brasa över tid och man får ut maximalt av värmeenergi från bränslet.

Stäng luckorna och för tillbaks spjället till föregående läge.

Stänga spjället och öppna luckorna

När elden brunnit så mycket att det inte längre kommer lågor kan man stänga spjället helt och öppna luckorna på vid gavel. Man får då ut en härlig värme direkt i rummet. Jag gör dock aldrig detta – känner mig inte helt trygg i att ångorna som kommer in i rummet är ofarliga och slänger hellre in ett vedträ extra än att försöker kräma ut den sista värmen på ett osäkert sätt.

Förord

Det beror lite på ugnens uppbyggnad hur man skall elda i sin sättugn. Vi berör två sätt nedan – det ena är om man har klätt ugnen med eldfast tegel inuti och den andra om man har en ”naken” ugn med bara järnsidor. Det är endast marginell skillnad.

För eldade man en sättugn med kontinuerlig eld. Eftersom man inte hade något som magasinerar värme så behövde man elda hela tiden som det skulle vara varmt – så kallad strålningsvärme. Så fort elden slocknade blev det kallt (se nedan med ”naken” insida). Har man däremot klätt insidan med eldfast tegel så magasinerar ugnen värmen och man kan elda lite annorlunda

Vid all typ av eldning inomhus skall man vara noga med att minimera läckage. Om det kommer in rök i rummet kan man i värsta fall bli koloxidförgiftad vilket innebär att man kan kvävas. Därför skall man vara noggrann när man murar om en ugn och vaksam när man senare eldar i den. När sotaren kontrollerar ugnen kommer han med största sannolikhet att utföra ett tryckprov vilket innebär att man fyller ugnen med rök och utsätter den för övertryck. Detta är ungefär detsamma som inträffar då man eldar i ugnen.

Första elden på säsongen

Generellt skall man vara snäll mot sina eldstäder. När man elldar ökar värmen från ganska få grader till flera hundra. Vid sådana temperaturväxlingar så ändrar materialen volym och utvidgas. Tänk på att sådana rörelser om de är för hastiga är skadliga för eldstad, murstock och allt som ändrar temperatur i dess omgivning. Försök sträva efter en försiktig och långsam uppvärmning med en liten brasa under ett par timmar innan ni är redo för en ”riktig” eldomgång. Detta gäller första eldnigen på säsongen men även då det stått oeldat ett tag och när det är kallt ute. Använd förnuftet helt enkelt…

Att elda i en sättugn där insidan är klädd med eldfast tegel

Börja med att tända ett tidningspapper i den tomma ugnen med öppet spjäll – då blir man av med den luftpropp som sitter i skorstenen och som annars gör att det ryker in när man börjar elda. Det är kall luft som skapar proppen och den ”knuffas” ut när den varma luften kommer från tidningen nerifrån. Detta sker antagligen när man drar igång elden ändå men risken är att elden är så liten i början att den inte utvecklar tillräckligt mycket värme för att få igång draget.

Sätt en eldhund (ett galler med fötter eller liknande) på botten av ugnen. Bygg en brasa med liggande vedträn, varva dem två och två. Fyll mellanrummet med tidningspapper och ljusstumpar om det finns. Ett alternativ är att använda någon form av braständare – då behövs bara vedträna. Tidningspapper kan om man har otur ge sig iväg brinnande ur skorstenen och antända något i närheten. Se till att ni är beredda på detta – exempelvis med en gallerbur på toppen av skorstenen där kanalen mynnar ut.

Öppna spjället helt. Tänd tidningarna eller braständaren och stäng till luckan så att det är en glipa på en centimeter eller två. När elden kommit igång så kan luckan stängas helt (under förutsättning att det är en otät lucka) och spjället stängas nästan helt så man tyglar elden. När man skall lägga på fler vedträn så öppnas spjället först och luckan sen så att det ryker in så lite som möjligt. Observera att detta enbart skall användas om ugnen är ganska tät. Annars kommer farlig gas att läcka ut i rummet.

Att elda i en sättugn där insidan är ”naken”

Bygg upp brasan som ovan men var noga med att vedträna inte ligger direkt mot väggar, golv eller tak. När elden kommer igång så utvecklas mycket värme och vi vill inte ha detta direkt mot järnet. Tänk på att det kan vara flera hundra år gammal ugn som förtjänar respekt i användandet! Har krävs att man har någon form av eldhund så att elden inte ligger direkt på bottenplattan.

En otät ugn – som de ofta var förr

Egentligen går det utmärkt att elda i en otät ugn. Däremot måste man anpassa spjället och luckan efter detta. Om ugnen är otät så skall man hålla luckan mer stängd och sjället mer öppet. På så sätt får man ett sug som gör att luft sugs ut från rummet med ugnen snarare än från rummet med eldluckan. På så sätt läcker inte ugnen eftersom det byggs upp ett undertryck snarare än ett övertryck. Man får också en något kraftigare eld och en mindre bränslesnål ugn – man eldar helt enkelt mer för kråkorna.

Nu kommer det arbete som jag tycker är roligast vid fönsterrenovering – då resultatet av allt arbete äntligen syns.

Blanda kitt

Det är ganska enkelt att blanda kitt så det finns egentligen ingen anledning att köpa färdigt. Det som behövs är linolja och krita.
Häll upp en halv liter krita i en hög på en hård och tålig yta. Gör en grop i mitten där du häller 1 dl kallpressad kokt linolja.
Börja att blanda ihop med en spackel och vänd samman smeten. När det börjar bli en deg kan man jobba vidare med händerna för att slutligen knåda brutalt med en hammare där man bankar ut degen så att alla klumpar går ur.
Alltså; en del olja och 5 delar krita

Sätt i glaset i bågarna

Skrapa försiktigt rent där glaset skall ligga. Här får inte förekomma färgklumpar eller annat som kan störa fönstret från sitt tänkta läge (men det skall finnas ett lager med färg som skyddar kittet från att urlakas på olja i nästa skede). Lägg kitt i falsen och lägg glaset där det skall ligga och slå i fönsterstift parallellt med glaset. Stift skall sitta 5 cm från kanten och eventuellt ett i mitten. Detta beror ju helt på fönstrets storlek men ovan angivit är ett fönster med glas som är ca 200×200mm
Var försiktig och använd en liten hammare och skydda glaset genom att tejpa lite isolertejp på hammarhuvudet.

Applicera kitt

Att få kittet på plats är inte svårt men det kräver ett och annat försök. Ta en kittkniv eller något annat du finner bra. Lägg kitt på glaset och upp till snickeriet kant på samma sätt som det tidigare var och försök få en jämn och snygg kittning. Jobba efter murardevisen ”lagt bruk ligger” och börja hellre om än att håll på och smådutta – ta alltså upp kittet igen, knåda ihop och lägg tillbaks.

Måla

När kittet är yttorrt kan man måla. Se till att måla en eller ett par mm in på glaset så att det inte kan smyga in fukt under kittet vilket snabbt får kittet att vittra och träet att röta.

Efterarbeta

När man är klar med måleriet så skall fönstret torka innan det kommer på plats. Tänk på att linolja är ett material som kan mögla om det inte torkar lagom fort. Se därför till att ventilationen är god och att det är ”lagom” varmt väder. Se tillverkarnas råd för optimala förhållande.

Rengör

Som alltid när linolja är involverat så finns en brandrisk om man inte är noga med rengöring. Se till att dränk trasor i vatten eller bränn upp dem. Rengör dina fina svinborstpenslar (för sådan bör man ha) med linoljesåpa.

En viktig sak att titta efter är om bågarna eller karmarna håller ytterliggare ett varv utan att lagas. En lagning kan bestå av att byta ut ett bottenstycke eller att skarva en långsida. Vanligast är att virket ruttnat efter mångårig fukt – vilket oftast sker om kittet vittrat sönder eller virket urlakats och färgen inte längre skyddar. Träarbetet är inte helt enkelt att göra så om man inte känner sig händig nog är det värt att prata med en duktig snickare. Var noga med att instruera om virkets kvalité och att arbetssättet skall vara med träplugg och utan spik.
Vi utgår nedan ifrån att hela fönstret skall ses över.

Beslag

Borsta beslagen med stålborste men var försiktig så att ni inte borstar träet. Beslagen behöver inte vara renare än att all rost är borta.

Bågarna och karmen

Lyft ur bågarna ur karmen. Syna visuellt om man kan se några defekter – känn med nagel på de ställen där det är mjukt om det är ruttet. Oftast så är det ganska tydligt om man måste byta ut en del av bågen. Om exempelvis ett understycke skall bytas ut måste fönstret delas försiktigt, dvs. knacka ut alla pluggar och sära på delarna. Samma sak måste göras om man skall skarva en del exempelvis en långsida. Ett tredje vanligt ”fel” är att spröjsen är skadad.
Välj virke efter kvalité! Prata med brädgården och krav ett virke i fur med hög krärnvedsandel, högt kådinnehåll, täta årsringar och hög densitet. För enkelhetens skull kan man utgå från att sådant inte finns på de stora varuhusen utan man måste bege sig till den lokala sågen eller handlaren.
För att göra det enkelt för oss säger vi nu att allt detta ser bra ut eller att vi anlitat en snickare till att renovera vårt fönster. Vi kommer att senare presentera en artikel om hur snickerierna lagas.

Ta bort gammalt kitt

Oftast väljer man att kitta om fönstret när det målas om. Det finns flera sätt att ta bort kitt på och inget är egentligen dålig – bara mer eller mindre farligt för glaset. Senare år har en så kallad kittlampa vuxit i populäritet. Fördelen är att det jobbar med infravärme vilket inte värmer glaset utan enbart kittet. Andra sätt är rent mekaniska, kniv, mejsel eller specialverktyg eller varmluftspistol.
Bäst är kittlampa men såklart också dyrast. De finns att hyra men kostar fortfarande mycket och kräver också att man renoverar många fönster på en gång för att det skall bli någon ekonomi i det hela.
Med kittlampan ”lyser” man på kittet vilket mjukas upp och man kan skrapa bort den mjuka massan.
Med en varmluftspistol värmer man lagom (just det – man lär sig med erfarenhet) mycket på kittet så det går att skrapa bort.
Med mekaniskt verkan jobbar man med en tunn kniv och skär i gränslandet mellan trä och kitt respektive glas och kitt.
När kittet är borta så bör det syans små stift som håller rutan på plats. Dessa skall dras rakt ut från bågen med en plattång. Bänd inte då detta kan få glaset att spricka. Skydda glaset med lite isoleringstejp mellan tång och glas.

Ta bort gammal färg

För att avlägsna gammal färg används med fördel en skrapa. Många använder varmluftspistol; men då måste man se upp – förr eller senare värmer man glaset för mycket och det spricker – ta ur glaset först om ni använder varmluftspistol. Den metod som jag upplevt som bäst är att skrapa. Det finns speciella verktyg för detta men man kan i princip använda en rak kniv eller slipat plattjärn. Ta bort den färg som är lös och lämna inga flagor kvar. Man behöver absolut inte ha ett trärent fönster utan ta bara bort ”dålig” färg.
Efter detta så slipa lätt på alla träytor. Slipa med sandpapper utan slipkloss.
Olja sedan in allt trä med linolja (jag hade valt rå kallpressad linolja men det finns många skolor på detta område) på samma sätt som man grundar omålat trä.

Grundmåla snickerierna

Välj linoljefärg och grunda snickerierna. Följ tillverkarnas råd men antagligen skall det vara lite balsamterpentin i färgen i denna första strykning. Täcker färgen bra kan man gå vidare till glasisättning annars kan man grunda ytterliggare en gång. Tänk på att det inte får komma för mycket färg där glaset skall sitta för då passar inte glaset in helt enkelt. Dock skall det grundas för om kittet kommer i kontakt med ogrundat trä så sugs linoljan ur kittet och det håller inte lika bra.

I allt fler annonser ser man idag stora bokstäver om hur underhållsfritt just deras fönster är och att deras senaste patent skall garantera en isolering. Som min vän Ingemar Melin brukar säga; -”Underhållsfritt betyder egentligen omöjligt att underhålla!”
Vi skall i ett par artiklar visa hur man renoverar och underhåller sina gamla fönster och om man bara sköter sitt årliga underhåll så behöver de aldrig renoveras.

Traditionellt arbetssätt

Som så ofta pratar vi om traditionella metoder och material. Vi använder oss dock av några moderna verktyg men i princip ser arbetssättet ut exakt som våra förfäders. Vi kommer att prata om enkelglasfönster men principerna är de samma för alla fönster före, låt säg, 1940-talet.

Förberedelse och planering

Beroende på storleken på arbetet så är denna fas mer eller mindre viktig. Har man en gammal skola med 300 fönster som skall renoveras/underhållas så måste man planera mer än ett litet torp på 10 fönster – vilket är ganska självklart. Dock bör man i båda fallen sätta upp en realistisk målsättning med sitt renoverande. Måste det vara klart denna säsongen eller fungerar det några år till? Har jag tid och pengar att lägga på mina fönster just nu? Vill jag ha det som rekreation under en tioårsperiod eller är det viktiga att det blir klart?

1.  Besiktning och skadeinventering
Börja med att gå runt huset och inspektera varje fönster för sig. Anteckna saker som att det är svårt att öppna, ruttet i nederkant, kitt har lossnat osv. På så sätt kan man sätta sig ner och få en överskådlig bild över arbetet man har framför sig. Man kan utgå ifrån att det tar minst dubbelt så lång tid som man tror.

2.  Lägg upp arbetet
Fundera på hur ni skall lägga upp arbetet. Väg in saker som hur många personer ni är, hur bråttom ni har och hur omfattande renoveringen är. Bäst om man har ett litet torp är oftast att ta ett fönster i taget medans ett stort jobb bäst planeras så ett moment görs åt gången. Tänk på att skaffa någon form av skydd om vädret är mot er under renoveringen.

3.  Märkning
Gäller faktiskt i alla lägen. Märk upp alla fönster  och bågar ni tar ner. Ibland är det inte helt självklart var de skall tillbaks och eftersom vi har med gamla fönster att göra så passar de inte in överallt.

Hantverkare

Det finns professionella som kan utföra detta arbete åt er. Tänk på att det kan kosta mycket pengar så vid upphandling fråga mer än en och begär in skriftliga priser och framförallt exakt vad som ingår. Jag har hört exempel på affärer som blivit dubbelt så dyrt som första indikationen – så lycksökare finns även inom områden som byggnadsvård.
Dock kan man säga att priset ofta håller sig i samma nivå som om man byter ut alla fönster men med den fördelen att du har fönster som med årligt underhåll fungerar i ytterliggarer 100 år.

Förord

Naturligtvis är det inte helt enkelt att ge generella råd om hur man skall mura om sin sättugn. Beroende på skicket så måste den antingen tas ner helt och muras upp från början eller så räcker det med lite bättrande här och var. Jag satte om vår helt eftersom den inte var underhållen på ett bra tag och eftersom jag ville få ett skikt av eldfast sten som skyddar sättugnsplattorna. Jag valde att lägga in liggande rökgångar för att värma upp stenen som magasinerar värme.

Om man vill göra det helt enligt gamla skolan så skall man inte klä den med något invändigt utan enbart täta med ugnskitt i skarvarna på utsidan.

Enligt nationalencyklopedin

sättugn,
järnugn, ugn uppbyggd av gjutna järnhällar, avsedd för uppvärmning av ett rum. Sättugnen är känd i Tyskland sedan 1400-talet och i Sverige och Norge sedan 1600-talet. Den uppträder i två varianter, biläggarugn och vindugn. Biläggarugnen har eldstadsöppningen i ett angränsande utrymme, t.ex. ett kök, och eldas därifrån. Vindugnen eldas genom en lucka på framsidan. Båda typernas sido- och fronthällar har reliefdekor i form av kungaporträtt, bibliska motiv, tillverkarens vapen m.m. I Sverige förekom sättugnen främst i de gammaldanska landskapen och i gränsområdena till Norge.

Historia

Kärt barn har många namn. En sättugn kan benämnas järnkakelugn, kakelon, udeliggare, biläggarugn eller just sättugn. De gjorde sitt intåg i Sverige på 1600-talet men blev mer vanliga under 1700- och 1800-talen då de svenska bruken (Diö, Huseby osv) började tillverka inhemska ugnar. Oftast är det bibliska motiv och inte sällan är det samma motiv på de olika brukens ugnar. På den tiden var man inte rädd för att kopiera andras material.

Linne sa ”Järnkakelugnarna köptes uti otrolig myckenhet av skåningarna.” och visst är de vanligast förekommande i de södra delarna av landet.

I dåtidens fattiga hushåll var värmen i ugnen alldeles för dyrbar att enbart användas till att värma. Därför användes sättugnen även till matlagning. När ni idag äter ”luad” ål så fråga om den är gjord i en sättugn som man gjorde förr – antagligen inte.

Om man idag har en sättugn kvar i sitt hus är man lyckligt lottad. I början var en sättugn dyr men många slängde ut ugnen till förmån för kakelugn eller kamin när man fick råd. Sättugnen blev en symbol för fattigdom.

Om man idag köper en komplett sättugn får man vara beredd att betala 10 000:- utan montage för de fem plattor som tillhör en komplett ugn.

Material

• Murarhammare
• Murarhink
• Kakelugnslera
  • Halv säck
• Grus
  • 1 mm putsgrus
• Eldfast sten
  • 10 x 50mm tjock
  • 20 x 22 mm tjock
• Plåt
  • 1 x ugnsbredd x (ugnslängd) x 3 mm
  • 1 x ugnsbredd x (ugnslängd – 150 mm) x 3 mm
• Vatten
• Spissvärta
• Ugnskitt
• Tätningsband
• Släckt murkalk E

Arbetsgång

Riv ner ugnen

Var mycket noggrann och dokumentera allt – många kort och mycket anteckningar hjälper en garanterat om man inte förutsett allt. Man bör vara två personer – en sättugn väger mycket.

Om det är en knuta på ugnen av tegel och puts skall denna rivas. Man kan inte nog påpeka vikten av att dokumentera då det skall se likadant ut när ugnen är på plats igen. Helst med samma tegel som sitter på plats idag.

Börja med att lossa de skruvar som oftast finns på en ugn. (var försiktig – det är detta förband som håller hela ugnen på plats och den kan rent teoretiskt dela på sig och falla sönder. En sida på sättugnen väger gärna 50 kilo så man vill inte ha den på fötterna – inte heller det hack i ett par hundra år gammalt golv som plattan ger om den faller till golvet. Ibland sitter ugnen ihop med stålband. Man får räkna med att stålband och skruvar får ersättas – ofta är de så pass rostiga att de inte går att skruva av och måste då kapas. Naturligtvis skall man tillverka nya förband som ser ut exakt som det tidigare gjorde.

Lyft försiktigt på locket. Var noga med att hålla sidorna på plats – har man otur är nu hela ugnen ”lös” och hölls enbart samman av locket. I de flesta fall sitter sidorna murade i väggen vilket gör att ugnen håller samman även utan lock.

Lyft av sidorna och fronten. Sidorna kan sitta fastmurade vilket innebär att man får riva lite av putsen på väggen. Lyft även bort bottenplattan.

Antingen finns ett stativ med två ben som bottenplattan låg på eller så har man murat upp en botten av tegel. Vi hade en platta bestående av lertegel och lera så jag kan inte berätta hur man skall behandla ett stativ om man har ett sådant. Se till att underlaget är plant. Om ni har som vi ett underlag av lera kan detta blötas upp och återanvändas.

Putsa spisen

Jag putsade sedan alla plattorna med en stålborste på både insidan och utsidan. Man kan använda sig av en borrmaskin om plattorna är svårt rostiga. Välj en mjukare trådborste av mässing. Det finns säkert de som råder en att blästra plattorna men det skulle jag enbart ta till om den är silvermålad på 40-talet eller något annat galet. Blästring tar bort ytskiktet vilket innebär ett onödigt slitage samt att man tar bort det skyddsskikt som byggs upp under åren. Blästra gör garanterat de flesta spismakare eftersom de inte kan lägga hur mycket tid som helst på varje objekt. Om ni lämnar iväg en ugn, kamin eller spis så borsta åtminstone den själv.

Nästa steg är att svärta ugnen. Detta görs enligt anvisningarna på burken. (Enkelt beskrivet går svärtningen till enligt; Blöt en svamp, fördela svärtan, gnid runt, borsta.) Man kan köpa spissvärta i matbutiken eller hos byggnadsvårdare. Om man vill göra sin egen svärta så är det egentligen bara grafitpulver och linolja blandat. Vill man kan man även tunna ut något med balsamterpentin. Men som sagt det finns färdigblandat att köpa och kostar inte mycket.

Sätt upp plattorna

Lägg tillbaks bottenplattan på det plana underlaget. Väg av med ett vattenpass. Nu kan man med fördel lämna leran under bottenplattan att torka över en natt.

Blanda lera – ta en del lera, tre delar grus och lite vatten. Bearbeta leran med en trästock eller liknande direkt i hinken. Stöt med trästocken. När man lyfter trästocken skall hinken vilja följa med upp – då har man en lagom fet blandning. Massan skall vara så blöt att man kan forma en korv i handen. Man behöver inte vara rädd att lerblandningen torkar. Till skillnad från bruk så härdar inte lera utan bara torkar. Alltså är det bara att tillsätta vatten och blanda upp igen.

Putsa allt tegel på insidan med lerblandningen om det behövs. Se till att alla springor är täta annars riskerar man läckage när ugnen väl är på plats. Om det är många lösa stenar så kan dessa tas från sin plats och muras upp på nytt. Låt torka över natten.

Lägg i tätningsband i de springor där sidorna och fronten skall vila mot bottenplattan. Lyft sidoplattorna på plats och därefter fronten. Nu har vi en icke sammanhängande ugn och man bör på något sätt staga upp sidorna så de ej faller i golvet.

Sätt lera i vinkeln mellan murstock och sidoplattorna. Var noga att plattorna kommer ganska rakt så att lockat kan sättas på plats i ett senare skede.

Mura upp insidan

Först skall man lägga en bädd av eldfast tegel. Det gäller helt enkelt att mura ett ”golv” inuti det lilla rum som sättugnen skapat. Foga med lerblandning enligt ovan. Beroende på hur stor ugnen är så får det plats olika många stenar och av olika storlek – alltså får ni testa er fram efter hur er ugn ser ut.

Mura sedan upp sidorna i ugnen med stenar stående på högkant. Använd tjockare stenar i nederkant om du inte har tjocka stenar till hela ugnen. Mura upp tre skift och se till att det är tät i alla fogar.

Nu är det dags för första plåten. Ta den plåt som är lika stor som bredden på ugnen men mindre än djupet. Lägg på lera ovanpå de stenar som ligger i ugnen och lägg plåten på leran. Plåten skall ligga dikt an mot murstocken och vara tät mot densamma. Vill man lagra extra värme kan man lägga på ett lager med lera ovanpå plåten, lägg i så fall c:a två centimeter tjockt lager. (så som man gör i en vedspis ovanpå ugnen – man kan enligt samma vedspisliknelse blanda i järnfilspån i lerblandningen) Alternativt kan ett lager med tunn eldfast sten läggas här.

Mura på ytterligare ett eller två skift med eldfast sten enligt tidigare förfarande.

Mura sedan den andra plåten på plats enligt tidigare plåts förfarande.

Nu har vi en tät kub av eldfast sten och plåt – egentligen borde denna räcka för sotaren!

Att lägga på locket är enligt samma procedur. Lägg eventuellt tätningsband i skarven mellan sidorna, fronten och locket. Sätt tillbaks skruvarna och spänn åt med muttrarna. Avsluta med att fylla alla skarvar med ugnskitt för utseendets skull. Kom ihåg att vår kub är tät och det räcker för funktionen.

Efterarbete

Mura tillbaks knutan som fanns ovanpå ugnen. Om murstocken är murad med kalkbruk så skall även knutan muras med kalkbruk. Använd absolut inte c-bruk eller hydrauliskt bruk – det rör sig inte lika bra som de andra materialen. Skall man blanda olika typ av fogmaterial så kan man alltid lägga till ett rörligare material men inte ett styvare.

Putsa upp de delar av väggen som skadats och återställ utseendet som det var innan arbetet påbörjades.

Att elda i en sättugn

Vid all typ av eldning inomhus skall man vara noga med att minimera läckage. Om det kommer in rök i rummet kan man i värsta fall bli koloxidförgiftad vilket innebär att man kan kvävas. Därför skall man vara noggrann när man murar om en ugn och vaksam när man senare eldar i den. När sotaren kontrollerar ugnen kommer han med största sannolikhet att utföra ett tryckprov vilket innebär att man fyller ugnen med rök och utsätter den för övertryck. Detta är ungefär detsamma som inträffar då man eldar i ugnen.

För eldade man en sättugn med kontinuerlig eld. Eftersom man inte hade något som magasinerar värme så behövde man elda hela tiden som det skulle vara varmt. Så fort elden slocknade blev det kallt. Med ovan beskrivna teknik så lagrar ugnen en del värme och man kan elda lite mer som en kakelugn.

Sätt en eldhund (ett galler med fötter) på botten av ugnen. Bygg en brasa med liggande vedträn, varva dem två och två. Fyll mellanrummet med tidningspapper och ljusstumpar om det finns. Ett alternativ är att använda någon form av braständare – då behövs bara vedträna.

Öppna spjället helt. Tänd tidningarna eller braständaren och stäng till luckan så att det är en glipa på en centimeter eller två. När elden kommit igång så kan luckan stängas helt (under förutsättning att det är en otät lucka) och spjället stängas nästan helt så man tyglar elden. När man skall lägga på fler vedträn så öppnas spjället först och luckan sen så att det ryker in så lite som möjligt.

Klassisk öppen konstruktion

Den traditionella öppna konstruktionen är den som använts till bundet tak sedan tidernas begynnelse.

Täckekäpparna fästs i läkten som med fördel består av granslanor där två sidor bilats bort för hand.

Denna konstruktionstyp lämnar alltid en luftspalt under stråna. Stråna tillför enbart en del isolering eftersom det blir drag under stråna – å andra sidan är draget hälsosamt ur ett fuktperspektiv – huset ”vädras”. Spännande att konstatera är att man också raderar ut vad som är ute och inne – det finns ingen tydlig gräns.

Ett problem med konstruktionen är att den lätt släpper syre till en eventuell brand. Luften kommer inifrån och sugs ut genom stråna. Om man vill brandsäkra – eller göra det mer brandbeständigt så måste syret strypas inifrån vilket inte är enkelt med denna konstruktion.

Förr i tiden band man med brännbara trådar vilket innebar att när branden kom brann även bindgarnet upp – då gled taket av och hela huset brann inte ner. Å andra sidan blockerades utgångar vilket kunde vara minst lika farligt.

I moderna hus är det vanligt med mer stängda konstruktioner eftersom man oftast har taket som ren dekoration. Man har då ofta ett innertak där stråna ligger dikt an – vilket stryper syretillförseln och ökar isoleringsförmågan (läs; man behöver inte vara lika noggrann taktäckare).

Vill man isolera kan man sätta dubbla innertak i efterhand och fylla mellanrummet med ekofiber. Den typen av rekommendationer kommer vi dock inte att göra – vi hedrar gammal byggnadskonst och tycker man skall vara försiktig med att blanda nutid och dåtid.

Allmänt

Man kan först påpeka att hela takkonstruktionen är klenare än om man tex konstruerar för tegel. Därför kan man idag se en del gårdar som förstörts eftersom man lagt på betongpannor eller annat för tungt material. Takkonstruktionen har helt enkelt gett vika efter år av tyngd.

Konstruktionen är enkel att genomskåda och därför också alldeles utmärkt. Vill man laga en del är det relativt enkelt att utföra. Hela konstruktionen är gjord för att kunna byta ut reservdelar efterhand som de slits.

Regeln är enkel; en del bort – likadan del tillbaks på samma plats.

Takstol/sparre

Takstolen består av två grövre stockar som är 6-7 tum tjocka. Vinkeln på taket brukar vara 40 grader eller mindre. Sparrarna är sammanfogade i topp med en dubb eller som man säger i andra delar av Sverige dymling (En dubb är fyrkantig i snittet medan en dymling är rund. I Skåne användes oftast en fyrkantig dubb) För att få stabilitet i takstolen sammanfogades de även med en hanbjälke en till en och en halv meter från nocken (helt beroende på höjden på taket)

Takstolarna sitter med 10 fots mellanrum dvs. ca 3 meter.

Läkt

Mellan takstolarna sitter läkt. Läkten sammanbinder dels takstolarna dels har de till uppgift att hålla stråna på plats. Läkt sitter ungefär med en fots mellanrum (centrum till centrum) dvs. ca 30 cm. Förr använde man senvuxna granslanor som läkt. Man högg slanorna på två sidor (då får man inte or i dem samt att man får en plan yta som ligger väl an mot takstolen) eller så klöv man dem – helt beroende på storleken. Ofta ser man de båda teknikerna blandade på ett och samma tak enligt devisen ”man tar vad man har”. Helst ville man slippa vassa kanter eftersom när man band med garn eller björkstråd så ville man att anliggningen mellan tråd och läkt skulle vara maximal så att tråden inte släppte spänningen efter en tid. På senare tid använder man sågade läkt vilket ger ett rakare och onaturligare utseende vilket passar bättre på moderna hus. Var på er vakt, de flesta hantverkare dömer ut era gamla granslanor som läkt och vill byta ut till sågad läkt. I de flesta fall behöver man inte byta läkt. Vi bytte ca 30 % av våra – de flesta för att det satt sågade läkt som skulle bort!

Även läkten dubbades fast i sparren. Idag används oftast spik.

Raft

Raft är det som pressar stråna fast ner mot läkten. Kallas också bindläkt eller täckekäpp. Raften bestod förr oftast av hasselkäppar, rönn eller en. Har egentligen inte så mycket med konstruktionen utan snarare läggningen av tak. Se även under Material.

Nocken

Nocken är inget konstigare än en läkt som ligger på nocken – därför kallas den ofta nockläkt.

Dalen

Dalen är egentligen inte speciellt komplicerad. Det som är viktigt är att läkten från respektive taksida möts i anslutningen – detta för att taktäckaren inte skall riskera att sy ”i luften”. Ibland ser man täckare som gör hönsatrappor i dalen, dvs. lägger korta läkt mellan de riktiga läkterna så man får en rundare övergång. Detta är lite tycke och smak men vi (med inrådan från Ingmar Melin) valde att inte använda oss av en hönsatrappa.

Man kan uppnå exakt samma resultat med en rundare dal med hjälp av bindkonst. Man lägger då lite längre strån i botten. Mer om det i senare artikel om arbetsgången.

Strå

Förr i tiden valde man det material som fanns nära tillhands. Detta gällde allt typ av byggande och så även för tak. Först tog man det naturen bjöd på (vass, säv, ljung, mossa och liknande) Senare började man odla råg och vete vilket visade sig passa utmärkt till taktäckning. Dagens råg och vete är dock förädlat till att ha korta strå vilket gör att vi måste importera långhalm till Sverige i de fall halm används.

Vass har längre hållbarhet än halm och har därför blivit det vanligaste materialet idag. Om man sköter ryggning på sitt tak håller det i runda slängar 50 år. Men det beror på en massa faktorer som tillgång på sol, vind, djur, taklutning för att nämna några faktorer.

Det är knappast lönt att lägga tid på att skaffa materialet själv – man kan ju inte som med tegel ringa till en byggmarknad som kommer med lastbil och lastar av. Köp av taktäckaren – det sparar en massa tid. Vill man envisas med att fixa själv så finns exportörer i Baltikum, Polen och Tjeckien.

Vass

Vass finns både till havs och i insjö – båda sorterna går utmärkt att använda. Sötvattensvass blir generellt högre och tjockare. Vass bör vara minst 120 cm vid taktäckningen men både kortare och längre har sin plats. Kortare i skägget och längre i dalen. Enkelt kan man ha som regel att tunna strå används nederst och grövre längre upp på taket. Man brukar säga att tunnare vass är ”finare” men det går absolut lika bra med grov vass.

Man skördar mellan november och februari och det sker oftast med amfibiefordon vilket påverkar priset uppåt. Om man skördar för tidigt riskerar man att bladen ruttnar vilket påverkar hållfastheten. Dock faller bladen av efter ett par nätters frost vilket brukar vara en bra tid att skörda efter.

Halm

Idag måste halmen specialodlas eftersom vi förädlat bort längden i stråna. Dock blir priset lägre än vass men hållbarheten är också lägre. Viktigt är också att rensa stråna – annars gillar gnagare att leta mat i taket vilket inte är bra.

I övrigt är det som dagens halm. Importeras framförallt från Baltikum och Polen.

Bindtråd

Förr använde man ofta vidjor av björk, pil eller hassel som tråd – det fanns i anslutning till gården och metall var dyrt. Numera binder man med de flesta typer av material men vanligt är koppartråd, galvaniserad, plastöverdragen eller rostfri tråd. Rostfritt är det vanligaste idag.

Raft

Raft är den som pressar fast stråna mot läkten. Kallas också bindläkt eller täckekäpp. Samma princip gäller som övrigt; gårdens material är det som använts flitigast. Vidjor av rönn, en eller hassel. Idag används metallstav, elförzinkad, galvaniserad eller rostfritt. 5 mm i diameter är lagom men det är naturligtvis upp till taktäckaren vad de gillar att arbeta med.

Ryggning

Det finns lika många läror som det finns taktäckare – det gäller även ryggningen. Vi har valt att jobba med material som man gjorde förr och använder oss därför av löspressad råghalm. Idag använder många taktäckare linhalm men det ser inte lika bra ut (ser ”kladdigare” ut och oftast läggs det väldigt tunt)Ibland hör man även om de som lägger med en matta dvs. man pressar ryggningen på plats med ett hönsnät. Det ser inte alls bra ut – tro mig.

Ryggaträ

Samma gäller här som ovan. En del av vårt tak har idag sågade ryggaträn. Det ger ett väldigt sterilt intryck och raka linjer. Som vi tidigare sagt så ser det inte bra ut på ett gammalt hus.

Skaffa ekstockar som är 25-30cm i diameter och 135 cm långa. Barka dem och klyv dem två gånger. Helst skall ryggaträna ligga med spetsen uppåt men ibland påverkar krökningen på stocken hur man måste lägga träet. Två sidor skall fasas av så att man kan sammanfoga dem mot varandra. Borra ett 30 mm hål 15 cm från toppen. Var noga att borrhålet inte kommer i vitveden – eller som Ingmar (vår taktäckare) sa ”Vitved är sämre än den sämsta gran”. Sammanfoga med hasselvidjor dvs. dymla ihop dem.

De flesta verktyg som finns idag har sina rötter från gamla tider. En del har såklart förfinats och använder kanske aluminium istället för trä. Dock kan man med lite gott handlag tillverka all utrustning själv – kanske med lite hjälp från en smed beroende på ens egna kvalitéer.

Vraga

Vragan används till att slå stråna i position efter att kärven lagts på plats. Man skär alltså inte taket jämt utan “modellerar” det på plats med en vraga. Man svingar den likt en yxa parallellt med taket underifrån och träffar stråna i änden. Vragan var traditionellt gjord i trä med små fördjupningar i men görs idag oftast i aluminium.

Skäggvraga

Vid starka vindar och också med tidens påverkas så glider taket neråt. Man använder då en skäggvraga att slå tillbaks skägget på plats. En skäggvraga ser ut ungefär som en spade men med ett plant blad – i brist på annat kan man använda just en spade.

Mätsticka

För att hålla koll på tjockleken på taket (vilket är väldigt svår i början) så används en mätsticka. Ett bra sätt är att ta en uttjänt fogsvans som man slipar av eggen på och markerar var femte centimeter på. Man sticker ner mätstickan tills man träffar på en läkt och läser av tjockleken. Som en bonus kan mätsticka användas till att hålla den obundna kärven på plats medan man jobbar.

Man kan även ha ytterligare en mätsticka till hjälp. En vanlig träbit som man markerar tjocklekarna kring 25-35 cm på – med denna mäter man tjockleken på skägget. En vanlig tumstock kan duga men det går snabbare med en färdig sticka.

Kantsax

En klassisk kantsax som man använder i trädgården kommer kan komma väl till pass. Ibland måste man korta ett knippe strå eller liknande. Då är en kantsax ett utmärkt verktyg. Framförallt används den till sista skiftet som viks över nocken.

Morakniv

Alltid bra att ha. Men även när man skall skära taket. Det händer ibland att man skär diagonala ränder i taket som utsmyckning (kanske även det fyller en funktion men jag har inte riktigt fått någon indikation på det). Såklart även till att skära upp kärvarna, bre mackor och annat som man gör med sin morakniv.

Nål

Ett av de viktigaste verktygen. Nålen kan se ut på lite olika sätt men de vanligaste är runda eller raka. En rund nål är i princip en ring med 35 cm i diameter där man tar bort 20 cm och spetsar ändarna. I ändarna sätter man även ett hål där man fäster tråden.

En rak nål är precis som det låter en rak järnstav med ett hål i ena änden och ett ”handtag” i andra. Denna används enbart om man är två personer varav en på insidan av taket.

Täckestol

En täckestol kan man kort beskriva som en platå som man står på som är förankrad genom taket i en läkt. Platån består enkelt beskrivit av en yta att ha fötterna på samt en yta att vila knäna mot. En sådan kan enkelt göras i trä men även köpas och då är de ofta i aluminium.

Bom samt bomkrok

I gamla tider satte man upp två stegar till nocken och vilande längs hela taket. Därefter hissade man upp två tvärgående bommar som vilade på stegarna, den ena hade man fötterna på och den andra knäna. På så sätt kunde man jobba på taket utan att ha sönder redan lagda delar.

Idag har man förenklat lite (det finns även gamla varianter på detta) där man har bomkrokar (s-formade plattjärn) där ena böjen i s-et hängs i läkten och därefter hängs bommarna i andra böjen av s-et.

Spännare/drillapparat

Förr band man ofta taket med björktråd men detta är för det mesta (om det inte är kulturbyggnader som kräver gammal tids bindning) ersatt av metalltråd. Vilken sort kan variera men allt ifrån plastöverdragen järntråd, galvaniserad tråd och rostfritt används. Till lagningar föredras galvad tråd (risken att den syns lättare) men vid nyläggning rostfritt.

För att spänna tråden jobbar man som när man najar. Klassiskt använder man en spännare som ser ut som en skruvmejsel med en krok på där handtaget kan roteras. En drillare är en modern variant där man enbart drar verktyget uppåt så sköter den snurrande åt en. En smaksak vad som skall användas. Vi använde en spännare.

Tång/avbitare

Man måste klippa av tråd förr eller senare. Används även till buntband till kärvarna. En standard duger gott men lägg gärna en slant extra så sparar du på lite frustration.

I en rad artiklar berättar vi om hur man lägger stråtak och vår upplevelse av arbetet. Vilka verktyg, material och arbetssätt som ligger till grund.

Traditionellt arbetssätt

Det kan inte sägas nog många gånger. Vi pratar om traditionellt arbetssätt – även när det gäller taktäckning. Idag finns prefabricerade tak som bara monteras på plats – de kommer vi inte att beröra över huvudtaget på denna sida. Inte heller ”industritak” som monteras på ett undertak och skruvas på plats. Vi har valt att jobba enligt gamla metoder eftersom vi inte gillar en rak och otidsenligt form på taket utan den skall följa de naturliga fluktuationer som uppstått genom tiderna. Av samma anledning lägger vi inte heller om hela taket på en gång och återanvänder så mycket av gammalt material som möjligt (ej vass såklart men läkt och takstolar)

Snåla inte på kvalitet

Det finns uppskattningsvis 10 professionella arbetslag i Sverige just nu. Utöver detta finns ett antal som säkert är väldigt duktiga men oftast mer oerfarna. En god måttstock är om man är med i föreningen Bevis (för att få vara med där så granska ens arbete av andra hantverkare) Tyvärr måste man ha ganska lång framförhållning om man vill lägga om ett tak. De bästa är upptagna i två år framåt. Frestas inte att använda en mindre beprövad hantverkare – det är det inte värt.
Det absolut viktigast vid läggning av stråtak är just att man väljer en bra täckare. Hantverket är en enkel teknik men en mångårig erfarenhet borgar för en längre livslängd. Dock kan man göra ganska mycket själv såsom laga och vara hantlangare. Att själv lägga ett tak det första man gör om (man aldrig tidigare varit med vid en omläggning) kan lätt sluta med en presenning på taket. Ingmar Melin som är vår mentor och taktäckare handledde mig att laga en dal vilket tog tid och blev gott nog.